Varför?

Det finns nog en del i min omgivning som skulle vilja påstå att mitt nyfunna träningsintresse bottnar sig i en ålderskris. Och visst, det är mycket möjligt. Som 35-årig tvåbarnsmamma kan jag väl säga att min kropp och hälsa definitivt har varit i mycket bättre skick än nu. Och att känna att axlar och rygg värker och att "huden" sitter lösare kring mage och rumpa, det är jag nog inte helt ensam om att känna när man befinner sig i ungefär samma livssituation som jag. Att jag dessutom har fått besvärlig acne och svårt att sova ser jag som tecken på att mitt jobbstressande definitivt inte är hållbart. Så kalla det ålderskris om du vill, men kombinationen 35-årig tvåbarnsmamma som stressar på jobbet och stoppar i sig vad som helst och aldrig tar sig tid till att tänka på sin egen hälsa tycker jag är en ganska bra anledning till att faktiskt ta tag i sin träning och hälsa. Eller?

Det här inlägget handlar således om mina varför? Varför anmäler jag mig till tjejvasan när jag förmodligen är i mitt livs sämsta form? Jag som dessutom inte har stått på ett par skidor sedan mellanstadiet...

Jo, för att jag måste ha en anledning att ta tag i mina stela axlar och mina obefintliga mag- och ryggmuskler. Jag är inte någon som bär på några kilon för mycket. Tvärtom, jag är en ganska smal och välproportionerlig kvinna med mina 167 cm över jorden och 57 kg kroppsmassa. Men om jag inte har en anledning att gå till gymmet eller ta på mig skorna och ge mig ut och springa så är det lätt att stanna hemma i soffan, för dagen då det är upp till bevis finns inte. Eller åtminstone är den så avlägsen att jag inte bryr mig. Jag kan ju börja i morgon istället. Eller nästa vecka. Eller efter nyår. Eller förresten, varför skulle jag börja över huvudtaget?

Jo, för att jag vill känna mig pigg, lätt och stark. Att känna att jag har ork. Ja något så basalt som att känna att kroppen orkar hålla sig upprät! Och så hoppas jag såklart att min hy ska må bättre, för nu har jag f-nimej provat allt som går utan resultat. 35 år och finnig som en tonåring, det är faktiskt inte kul alls.

Så därför har jag börjat träna. Därför har jag, som aldrig varit intresserad av träning oavsett i vilken form den företar sig, gått och köpt ett träningskort på ett gym samt 6 timmar med en PT för att komma igång med styrketräning. Och därför tar jag på mig skorna och springer. För att det är dags att jag satsar lite på den här kroppen och tar hand om den.