Om att prioritera

Det roliga med att bli äldre är att jag lär känna mig själv så mycket bättre och börjar se ett mönster i hur jag fungerar. När jag hittar något nytt som intresserar mig kan jag låsa på det och nästan bara tänka maniskt på JUST DET. Det spelar inte så stor roll vad det är, om det är något jag vill köpa eller om det är ett nytt intresse. Jag googlar och läser allt jag kan komma över så in i bängen att det oftast är det enda (förutom jobb och familj, och ibland knappt ens det...) som jag tänker på. Så var det när jag som åttaåring ville bli operasångerska (med den skillnad att då var informationen mer svårtillgänglig) Så var det när jag var student och ville ha en hund. Så var det när jag började sy. Så var det när jag gick över till mer naturliga hud- och hårvårdsprodukter (fast numera googlar jag mest vuxenacne och hur jag ska bli av med den...). Och så är det givetsvis även nu när jag snöat in på att bli Gunda Svan. Jag köper träningsmagasin och har t o m köpt ett par böcker om träning (tur jag har en bra lön), jag läser träningsbloggar och kollar youtube. Det som slår mig är att "folk" verkar träna hur mycket som helst! Hur fasiken hittar de tiden?

En bok som jag läst är Olga Rönnbergs senaste Styrka för kvinnor. På det stora hela är den bra tycker jag. Men jag blir så fruktansvärt provocerad av att läsa att det här med att hitta tiden till träning enbart handlar om prioriteringar. Jag blir så ARG! 

Pt-Jakob tyckte att jag skulle träna fyra gånger i veckan, två styrkepass och två konditionspass. Olga Rönnberg tycker att man kan hinna med mer än så. Alltså jag vill hemskt gärna, men det är förbaskat svårt att få det att gå ihop! Ett heltidsjobb där det jag konstant ligger efter för att det är så mycket att göra, tågpendling, lämna/hämta två kids, vardagspussel med en man som också jobbar heltid, som är egenföretagare och som också har saker han vill göra och så en familj som jag naturligtvis vill umgås med på kvällen. Det tar tid i anspråk. Och någonstans så har jag fortfarande ett behov av att få sitta i soffan och titta på TV. 

Jag är därför väldigt tacksam över den där friskvårdstimmen som vi har på jobbet. Så jag valde att köpa ett gymkort på Nordic Wellness för att kunna träna i anslutning till jobbet. För att jag vet att det är svårt att komma iväg om jag väl satt nyckeln i dörrlåset hemma. Det gör att träning på kvällen i stort sett är uteslutet eftersom det hemma i lilla Floda inte finns NW. Visst, det finns i Alingsås sådär 3 mil bort - men att åka dit och träna på kvällen, nja... (jaja, jag vet: prioriteringar!). Löpningen är svårare att smita undan. En tur på kvällen är ju faktiskt fullt möjlig att ta. Men styrketräningen är svår att fixa utan gym.

Alltså, det jag vill komma till är att det där med prioriteringar inte är så lätt alla gånger. Visst skulle jag kunna gå ner i arbetstid, men i dagsläget har jag svårt att tro att jag skulle få mindre att göra. Snarare lösa allt på kortare tid. Inte hållbart. Och så är det en ekonomisk fråga. Visst kan vi klara det, men vill jag det? Och skulle det verkligen innebära mer tid för träning? Jag tänker att det skulle innebära mer tid med barnen - såklart inte fel alls - men min man skulle  ju inte göra detsamma och då skulle det ju inte frigöra mer tid för träning för mig. Och så gillar jag ju mitt jobb (även om jag just nu kanske låter som ett offer). Just det, kanske där jag har mina prioriteringar... Jobb och familj.

Hur prioriterar andra? Hur hittar andra balans i vardagen mellan träning, jobb och familj?