I sällskap med Ågren

De senaste dagarna har jag gått omkring med ett liiiiiiitet sug i magen. En liten gnagande känsla av "du är ju rätt dum i huvudet!".

I helgen inhandlades ett skidpaket på Pölder Sport i Nässjö, då det ligger väldigt nära mina föräldrar. Ett par stavar, ullstrumpor och skidhandskar hängde också med hem. Det blev en nätt liten summa - men jag försvarade det med att det lär dröja innan jag köper skidor nästa gång. (Eller hur!) Nu saknas bara underställ. Och så måste pjäxorna bytas eftersom jag hemma upptäckte att kardborren på ena pjäxan inte var fastsydd. Lite bökigt, men det ska nog fixa sig.

Men där och då fick jag sällskap av Ågren. Vad f-n har jag gett mig in på? Jag som är en spinkig och svag liten skit, hur ska jag orka? Noll armstyrka. Och så har jag inte stått på ett par skidor på evighet... Jag räknar inte med någon supertid, men tre timmar tycker jag borde vara en rimlig tid att ta sig i mål på. Eller? Det är en såndär grej som jag bara fått för mig. Jag vill ju gärna att det ska gå hyfsat bra i alla fall. Vad det nu kan vara.

Träningen går det si och så med. Jag tycker att tiden springer iväg och det har varit rätt mycket på jobbet. När det är fyra grader och småregn så tar det emot att ge sig ut och springa i kolmörkret på kvällen. Och i helgen blev det ingen träning när vi var hemma hos päronen. Så igår tog jag mig en tur på motionscykeln och sedan körde jag en del övningar med gummiband. Och ja,det funkar väl hyfsat. Det är ju sådär roligt att cykla på en cykel i källaren. Ska försöka sätta ihop någon form av program så att det inte bara blir lite random övningar.

Nu spanar jag förtvivlat efter lämpligt ställe att dra med familjen till för att få träna lite på snö. Något barnvänligt ställe i Norge tänker jag mig. Min fina man är ju inte någon vintermänniska så jag försöker även övertala honom om att prova längdskidåkning. Tänker att det kan vara både mysigt och nyttigt (!) att prova på. Tips?