Första träningsåket

Igår var jag och min partner in crime i Borås för att träna på skidåkningen. Snö och blåsigt och enbart en 1,8 km-slinga att harva runt på. Men det är det bästa som erbjuds i närområdet och vad gör man inte för att få stå på skidorna! Vi kan väl sammanfatta det hela med oooooooont i hela kroppen.

Jag höll mig ståendes på skidorna så gott som hela vägen, förutom på en platt raksträcka på näst sista varvet när jag tänkte öva mig på nåt bra (fråga mig inte vad, för det kommer jag inte ihåg) då jag istället faller pladask och sätter min stackars svanskota rakt på skidorna. Oj, vad dum jag kände mig då. För ja, tekniken lämnar rätt mycket kvar att önska. Och jag är betydligt sämre än vad jag kommer ihåg att jag skulle vara... Men så var det ju onekligen väldigt länge sedan jag stod på ett par längdskidor, typ någon friluftsdag i högstadiet. Vilket ju är fruktansvärt länge sedan när man tänker efter. Är lite rädd att jag tror lite för gott om mig själv och min kapacitet.

Allt som allt fick jag ihop sju varv. Med en hel del småpauser och en längre fikapaus. Och nu efter en natt på sådär 13 timmar (!) så känns det rätt rejält i kroppen vill jag lova. Vilket är ganska nedslående för jag vet inte hur mycket skidträning jag kommer att hinna med innan det är dags. Tiden börjar onekligen rinna ut. Målsättningen just nu är att komma iväg till Borås varje helg om väderleken håller i sig.

Nähä, om jag skulle gå och dra nåt gammalt över mig.

Det börjar dra ihop sig...

Jajamän. Nu är det faktiskt inte så himla länge kvar innan det är dags för upp till bevis på skidorna... Knappt åtta veckor. Å herregud, säger jag bara. Hur ska detta sluta?

Under mellandagarna var vi i Småland hos mina föräldrar och dagen innan vi kom föll det några centimeter snö. Jag slängde med skidorna i bagaget och fick faktiskt möjlighet att åka några vändor på en snöig åker. Visserligen i extrema 17 minusgrader, men ändå. Preparerade spår hann jag aldrig se skymten av innan det var dags för oss att åka hemåt igen. Och väl hemma så töade snön som vi hade fått här snabbt bort. Jaha. Så hur gick det då? - undrar den nyfikne. Det gick inte alls bra. Jag har ingen som helst teknik. Jag har definitivt INTE de muskler som behövs (även om jag är extremt mycket mer tränad nu än i september då jag anmälde mig). Slutsats: det är skitjobbigt att åka skidor.

Så nu har jag börjat oroa mig igen. I mål kommer jag nog att komma, min envishet kommer att se till att det blir så. Nu är jag mer orolig över hur bortgjord jag kommer att bli. Fan också. Jag är tyvärr lite av en sån som gärna vill vara bra på något innan jag utför detta bland folk. Eller att jag åtminstone behärskar tekniken. Och så är ju knappast fallet just nu.

Ledigheten över jul och nyår har mest inneburit styrketräning hemma/på gym fyra gånger och tre löpturer på sådär 5-8 kilometer. Men det räcker ju inte. Inte på långa vägar. På gymmet tycker jag inte att jag gör några som helst framsteg så jag känner mig hyfsat frustrerad. Funderar på att köpa ett par pt-timmar av Jakob igen för att få lite coachning. Sen borde jag nog göra upp ett litet träningsprogram för de återstående veckorna. Att hinna träna på gym mer än 1-2 gånger i veckan känns svårt med tanke på jobb och lämna/hämta barn. Springer försöker jag göra på helgen, så att jag får lite dagsljus. Det är om jag klämmer in ett program styrka som jag kan göra hemma på kvällen, men jag tycker det är svårt att göra ett bra och effektivt program. Och att få till ett program som är tillräckligt tufft/jobbigt. Jag fastnar lätt i att bara surfa runt för att få inspiration och sen blir det inte av att jag sätter ihop något eget program. Och sen ska jag ju helst orka genomföra det hela också, det får inte bli övermäktigt (stor risk för det...)

Nu tror jag inte det är så många som läser här, men ni som gör det har ni några tips?
Jag har en pilatesboll och några gummiband hemma. Men tyvärr inga vikter.