En förändring?

Under vad jag tycker känns som en evighet men som ändå inte är så lång tid har jag mått dåligt över acne i ansiktet. Jag som aldrig tidigare besvärats av acne, förutom enstaka ungdomsfinnar och en panna som trilskats med att få finnar både jämna och ojämna mellanrum, har fått vuxenacne. Jag har alltid haft blandhy och svårt att hitta produkter som funkar, som inte torkar ut men som ändå fixar problemet. Men såhär krångligt har jag aldrig haft det.

I början av året gick jag över från konventionell hudvård till naturlig hudvård. Då hade jag fin hy och produkterna från Clinique funkade hyfsat. Men jag vill använda mer naturliga produkter utan en massa tillsatser av ditten och datten och tänkte att huden skulle må bra av det. Till en början funkade det utan större problem, men jag tyckte det var svårt att hitta rätt produkter och oljor. Testade en hel del olika. Googlade och läste på. Så under våren skedde en förändring. Jag fick plitor. Jag stressade på jobbet. Det blev värre med värmen och sommaren. Vi åkte en vecka till Grekland i juli och efter det blev min hy alldeles knäpp. Framförallt på hakan fick jag knottror under huden som gjorde ont, blev inflammerade. Blev jag av med en fick jag en eller två nya. Det stack och kliade. Jag kände mig så ful! Jag googlade ännu mer och köpte alla möjliga produkter som skulle vara bra. I början av augusti gick jag på ansiktsbehandling till en hudvårdsterapeut som använde Maria Åkerbergs produkter, i hopp om att hon skulle få bukt med min knöliga hud. Jag köpte med mig produkter hem och lovade att inte klämma. Hon sa att det kunde ta tid innan jag såg någon förändring. Jag var helt övertygad att detta skulle göra allt bra igen.

Så kom hösten och på jobbet var det om möjligt ännu stressigare än under våren. Och jag blev sämre. Acnen spred sig till kinderna. Det gjorde ont och jag tyckte att hela ansiktet var på spänn - "vad gör du nu?!". Jag kände mig ännu fulare och ville knappt visa mig utanför dörren. Jag kunde få ångest om någon ringde på dörren hemma och jag var osminkad. Jag kände mig som ett stoppljus. Tyckte att produkterna från MÅ bara gjorde hyn känsligare. Så jag slutade använda dem. Googlade ännu mer (!) och kom fram till att jag skulle kunna ha perioral dermatit - men vem är jag att ställa en diagnos... Och då verkar det vara nolltolerans av produkter som gäller - HJÄLP, jag vågar ju inte visa mig utanför dörren utan åtminstone lite mineralsmink!

Nu i efterhand kan jag tänka att det inte är så konstigt att hyn blir alldeles knäpp av allt laborerande med olika produkter. Det i kombination med sol och stress och kanske även hormoner har nog gjort sitt till. Nolltolerans kan jag just nu inte tänka mig. Så jag gick tillbaka till mandel-, jojoba- och arganolja som funkat bäst hittills. Honung funkar också bra. I samma veva började jag träna och tänka på vad jag äter och dricker. Har även slutat med mjölk i så stor utsträckning som möjligt.

För ungefär två veckor sedan började jag med produkter från Dr Hauscka. Tänkte att jag lika gärna kan göra ett sista försök innan jag går till vårdcentralen och ber om hjälp. Och tänk! Jag vågar knappt säga det högt, men jag tycker att det ser bättre ut. Det gör inte ont längre och inflammationerna har gett sig (åtminstone verkar det så). Jag är fortfarande alldeles prickig, men många av prickarna är färgförändringar efter inflammationer. Jag vågar inte ropa hej ännu, men just nu vågar jag faktiskt hoppas att jag har hittat något som funkar. Håll en tumme!