I helgen var vi tillbaka på Sotenäset för första gången sedan flytten i juli. Det kändes minst sagt konstigt. Konstigt, tryggt, bra och lite sorgligt på samma gång. När vi körde vägen förbi Åbyfjorden och ut till Hunnebostrand så var det som om vi senast var där igår. Allt kändes så otroligt välbekant, varje lite knix på vägen. En känsla av att komma hem. När vi åkte från fiskaffären mot Ulebergshamn så fick jag en liten klump i magen, tänk vad många gånger jag har dragit barnvagn upp och ner för den där gatan... Min gata.
Men nu bor vi inte där längre.
Jag ska inte säga att jag ångrar att vi har flyttat - inuti så känns den här flytten otroligt bra och jag hyser stor förväntan inför framtiden. Men det kändes vemodigt och lite ensamt att vara tillbaka och uppleva allting som "min gata", "min svampskog", "vårt Nordens Ark". När det inte längre är så.
Nu är jag "bara" en besökare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar