Igår var jag och min partner in crime i Borås för att träna på skidåkningen. Snö och blåsigt och enbart en 1,8 km-slinga att harva runt på. Men det är det bästa som erbjuds i närområdet och vad gör man inte för att få stå på skidorna! Vi kan väl sammanfatta det hela med oooooooont i hela kroppen.
Jag höll mig ståendes på skidorna så gott som hela vägen, förutom på en platt raksträcka på näst sista varvet när jag tänkte öva mig på nåt bra (fråga mig inte vad, för det kommer jag inte ihåg) då jag istället faller pladask och sätter min stackars svanskota rakt på skidorna. Oj, vad dum jag kände mig då. För ja, tekniken lämnar rätt mycket kvar att önska. Och jag är betydligt sämre än vad jag kommer ihåg att jag skulle vara... Men så var det ju onekligen väldigt länge sedan jag stod på ett par längdskidor, typ någon friluftsdag i högstadiet. Vilket ju är fruktansvärt länge sedan när man tänker efter. Är lite rädd att jag tror lite för gott om mig själv och min kapacitet.
Allt som allt fick jag ihop sju varv. Med en hel del småpauser och en längre fikapaus. Och nu efter en natt på sådär 13 timmar (!) så känns det rätt rejält i kroppen vill jag lova. Vilket är ganska nedslående för jag vet inte hur mycket skidträning jag kommer att hinna med innan det är dags. Tiden börjar onekligen rinna ut. Målsättningen just nu är att komma iväg till Borås varje helg om väderleken håller i sig.
Nähä, om jag skulle gå och dra nåt gammalt över mig.
Jag hoppas verkligen du lägger upp en racereport här - jag vill veta om det var lika miserabelt för andra som för mig!
SvaraRadera